Folkpartiet legitimerar en rasistisk retorik

Folkpartiet legitimerar en rasistisk retorik

Gästbloggare: Yrsa Rasmussen sitter i distriktsstyrelsen för Ung Vänster Storstockholm, bor i Botkyrka och är aktiv i nätverket Alby är inte till salu. 

Igår kunde vi läsa debattartikeln av folkpartisterna Robert Hannah och Simona Mohamsson på DN Debatt. Jag läste, många gånger. Enligt Hannah och Mohamsson utsätts etniska svenskar för rasism och att detta är något som måste bekämpas. För varje gång jag läste debattartikeln växte klumpen i magen, och jag blev rädd. Rädd för hur rumsren rasismen har blivit, och vad det leder till. Folkpartiet har anammat och tagit över Sverigedemokraternas retorik som sprider rasistiska myter om svenskfientlighet.
Att svenskfientligheten är ett problem eller ens existerar är en myt designad av Sverigedemokraterna. Men den är tydligen ett problem, beläget i förorten.

Den bild Hannah och Mohamsson försöker sprida av förorten är ett hån mot alla som bor i där, och bygger på ett förakt av oss, ”som inte lyckats i livet” och det blir extra tydligt när de uttrycker sig så här:
”För att bryta utanförskapet och skapa ett svenskt samhälle med social rörlighet och utan rasism behövs en politik som gör att människor från utanförskapsområden ges möjlighet att göra klassresor och bostadskarriär”

I Folkpartiets Sverige är alltså det som gör en till en ”riktig svensk” att göra klassresor och bostadskarriär. Det är ett elitistiskt samhälle där bara de starkaste, de med det fetaste bankkontona, har ett värde och är de som inkluderas. Vi står utanför det samhälle Folkpartiet beskriver.

Vi skriker så högt våra lungor förmår när våra hem säljs ut till högstbjudande utan gehör. Vi biter ihop och går på otrygga anställningar, timvik på timvik, för att få pengarna att räcka till hyran. Vi tvingas arbeta när vi är sjuka för att Reinfeldts arbetslinje tvingar oss. Vi ser hur vår välfärd i allt snabbare takt rustas ner. Det här är högerns Sverige, ett Sverige där allt fler får det allt sämre, där cancersjuka tvingas arbeta och där det är lättare att sno skattepengar från skolan till skatteparadis än att få ett förstahandskontrakt. Det är ett Sverige där fler och fler hamnar i utanförskap.

Men vi kan inte delas upp, vi är en och samma. Vi är en del av arbetarklassen, tillsammans i den utanförskap regeringen Reinfeldt satt oss i. Trots er skit och de lögner ni sprider om oss kommer vi aldrig tystna. Vi fortsätter skrika om och om igen tills våra rop mullrar inne i Rosenbad. Vi vet att vi tjänar på att hålla ihop, för att tillsammans är vi starka. Vi kämpar tillsammans för ett samhälle där rätten till ett eget boende, ett jobb med sjysta villkor och med en lön att leva på är normen och där ett samhälle fritt från utanförskap och förtryck är det samhället vi lever i.

Det är tydligt att Folkpartiet har valt sida – har du?

Det är vi som är problemet

Trigger warning för beskrivning av sexuella övergrepp.

I oktober 2012 begick amerikanska Amanda Todd, 16 år, självmord efter att en man spridit en bild av henne topless till alla på hennes skola. I april förra året tog 17-åriga kanadensiska Rehtaeh Parsons livet av sig efter att bilder av hur några killar förgriper sig på henne spridits (hon mindes inte händelsen och på bilden har killarna hängt ut hennes överkopp genom ett fönster då hon kräktes så mycket) och skolkamraterna kallade henne slampa på sociala medier och i skolkorriden.

Och igår berättade Uppdrag Granskning om Linn som utpressats av en 44-årig man genom att han hotade att lägga ut nakenbilder av henne på nätet. Hon valde då att ta livet av sig. Hon var 13 år.

Det är bra att Uppdrag Granskning igår tog upp detta och flera andra fall där unga tjejer utpressats av okända män, som poserar som någon annan, genom att hota att sprida nakenbilder på dem till alla de känner. Programmet kommer säkert få upp ögonen på många om faran av att inte vara försiktiga med sina kontakter på nätet. Kanske det hjälper föräldrar att prata med sina barn och försäkra sig om att de aldrig känner sig så skamfyllda att de inte vågar berätta ifall de råkar ut för något liknande själva.

Men låt oss nu lämna den direkta effekten av programmet och istället prata om vad det – egentligen – handlar om. För det här handlar inte om Internet. Det här handlar inte om att unga tjejer tar nakenbilder på sig själva.

Det här handlar om ett kulturellt problem. Och det problemet stavas slutshaming.

Slutshaming är namnet på skambeläggningen i vår kultur av tjejer som beter sig sexuellt. Tjejer tvingas balansera en smal gräns mellan att vara ”sexig” och att vara ”en slampa.” Det är ofta inte särskilt tydligt var gränsen går men konsekvenserna av att överträda den känner alla till, och de är förödande. I gårdagens Uppdrag Granskning mötte vi tjejer som råkat ut för dessa konsekvenser, eller oroade sig för det. Att hotet om att sprida en sexuell bild är ett sådant effektivt utpressningsverktyg mot unga tjejer, är en direkt konsekvens av slut-shaming.

Det här handlar heller inte bara om bilder. För drygt ett år sen tog 15-åriga Felicia Garcia livet av sig genom att hoppa framför ett tåg. Hon hade utsatts för svår mobbing efter att hon haft sex med några jämnåriga killar och rykten om henne som ”en hora” spreds på hennes skola. I mars 2013 blev en våldtäkt på en 16-årig tjej av två jämngamla killar i staden Steubenville uppmärksammat då det visade sig att flera ungdomar under den aktuella kvällen spridit bilder på övergreppet och kallar offret slampa och hora på sociala medier.

I vad man skulle kunna kalla någon sorts välvillig sexism tror många vuxna att sättet att tackla problemet är att lära unga tjejer att vara försiktiga, att uppmana unga tjejer att ständigt minska sina egna handlingsutrymmen för att undvika ”risksituationer”, att aldrig utforska sin sexualitet varken på nätet eller någon annanstans, allt för att inte utsätta sig för risken att få en slampstämpel. Samma välvilliga sexism används även för att ”skydda” tjejer från att utsättas för sexuella övergrepp.

På så sätt underbygger vuxenvärlden slutshamingens kärna – att det är unga tjejers ansvar att ”undvika risker” och att se till att inte hamna i situationer där – till exempel – bilder av dem sprids mot deras vilja. De som hamnar i sådana situationer och inte har följt samhällets regler om hur tjejer ska bete sig, blir därmed själva skuldbelagda för brottet de utsatts för.

Under de år jag skrivit om detta ämne har jag stött på  många som försökt hänvisa till biologiska orsaker bakom fenomenet slutshaming. Vad de menar är att det skulle finnas någon allmängiltig, naturlig komponent hos oss som art som gör att tjejers sexualitet döms hårdare än killars. Vad de vill uppnå med det är jag osäker på, men tanken att vi faktiskt har en misogynisk syn på tjejer i vår kultur och att vi skapat den själva är något som många helst skulle vilja slippa diskutera. För det är naturligtvis mycket enklare att uppmana tjejer att minska sitt eget handlingsutrymme för att undvika ”risker” istället för att behöva – faktiskt – förändra samhället.

Att utforska sin sexualitet, att experimentera och vara nyfiken och testa gränserna, är en av de mest grundläggande delarna av att vara människa, speciellt när man är ung. Inte för alla, men för de flesta av oss. Även för tjejer. Att vi som samhälle lägger en sådan tung skuld- och skambörda på just tjejers sexuella utforskande är inte biologi. Det är inte naturligt. Det är vidrigt och det behöver synliggöras, kritiseras och slutligen krossas.

Ni som reagerar på Uppdrag Gransknings program med att reflektera över offrens beteende, varför är det inte förövarnas beteende ni diskuterar? Varför väljer ni att fokusera på handlingen att frivilligt ta en sexuella bild på sig själv och ge till någon – vilket inte kan anses vara en orimlig handling i dagens digitala värld – istället för på den ofrivilliga handlingen som de sen utsattes för? Varför är det beteendet hos de som inte gjort något fel, som inte skadat någon annan, som inte gjort något mot någon annans vilja, som ni vill lyfta till debatt?

Detta kallas för victim-blaming. Tillsammans med slutshaming är victim-blaming en av de grundläggande komponenterna i en våldtäktskultur som vår.

En kultur där offer för sexuella övergrepp skuldbeläggs, där tjejers sexualitetskambeläggs, där sexuella övergrepp trivialiseras och Hotet om Våldtäkt betraktas som något oundvikligt som alla kvinnor bör anpassa sina liv efter, och där ansvaret för att undvika våldtäkter och tackla samhällets problem med våldtäkt läggs på offren själva.

De tjejer som nämnts i det här inlägget är inga varnande exempel. De har inte skadat någon, och de har definitivt inte något att skämmas för. Gång på gång sviker samhället unga tjejer genom att skuldbelägga dem för något de har all rätt att göra, fria från skuld, och något som både killar och tjejer gör.

Hur kan vi då tackla problemet som Uppdrag Granskning tar upp?

Tja, vore det inte fantastiskt bra om vi som samhälle högt och tydligt kunde tala om för unga tjejer att de aldrig kommer att skuldbeläggas för att ha deltagit i någon sexuell aktivitet så länge alla involverade givit samtycke? Vore det inte fantastiskt bra om vi som samhälle kunde göra fullständigt klart att ingen riskerar att få sina liv förstörda enbart för att ha en sexualitet. Om vi kunde garantera för tjejer som de som nämnts i detta inlägg att de enda som kommer att få sina rykten förstörda är de som gör något eller hotar att göra något mot någon annans vilja?

Vore det inte fantastiskt bra om vi som samhälle fördömde det verkliga problemet istället för att underbygga det, om vi skapade en kultur där 13-åriga tjejer som hotas med att få nakenbilder spridda mot sin vilja kunde känna sig trygga i vetskapen att de enda som riskerar några konsekvenser är de som hotar att sprida bilderna? En kultur där vi skuldbelägger de som försöker skada andra, inte offren, och där tjejer som deltagit i frivilliga sexuella situationer kan känna sig fullständigt säkra på att ingen dömer dem för det enbart på grund av deras kön?

Idag kan vi inte det. Det är det som är problemet. Oss.

Istället för att tipsa unga killar om att inte våldta så tipsar poliser unga tjejer om att inte dricka för mycket, inte gå hem ensamma eller hem till okända män. Tidningarna publicerar "våldtäktskartor" med kryss över de parker där man inte ska befinna sig – i alla fall inte om man är kvinna.

UNHCR gör viktiga insatser i olika former, vid olika situationer. Människor som tvingas fly från sina hem och söka skydd i ett annat land, eller en annan del av sitt eget land, är i stort behov av stöd. De flesta flyktingar och internflyktingar lämnar sina hem med bara några få saker eller ingenting alls.

Vid katastrofer ger UNHCR i första hand akut hjälp för att rädda liv. Andra insatser är att registrera flyktingar, ge stöd och råd om asylansökningar, utbildning och andra möjligheter.

UNHCR hjälper också personer som vill återvända hem - vi ordnar transport på land, till sjöss och i luften, och ger de personer som återvänder ett startpaket för att komma igång med sitt nya liv.

UNHCR jobbar aktivt med lokal integration och återintegration av de flyktingar som återvänt till sitt hemland. Till sådana aktiviteter hör bland annat att skapa inkomstbringande projekt samt återubbyggnad av infrastrukturen.

ang muf: Under något stort datorspelskonvent kanske ni kan skicka era medlemmar för att dela ut broschyrer om att Ung Vänster och Vänsterpartiet inte alls tror att tv-spel förstör barns skolgång eller skadar deras hälsa allvarligt. Det skulle kunna passa bra. För att fortsätta lite på samma spår, kan ni ju också dela ut information i valstugorna om att vi inte vill sälja vapen till diktaturer och krigförande länder. Detta tror vi nämligen skadar barns (bland annat) hälsa allvarligt.

Ung Vänster vill stoppa vinstslöseriet i välfärden. (PS. Det håller ju också era egna väljare med om. DS.) Kanske kan det inledas med en retorisk fråga (”Har ni hört något konstigare?”) och sedan lite mer matig information (förslagsvis något i stil med ”Ung Vänster vill inte att en enda skattekrona avsedda för skolan ska gå till riskkapitalister. Varenda krona ska gå till elever och lärare.”).

Efter åtta år med Reinfeldt vill vi förändra Sverige i en riktning mot jämlikhet och rättvisa. Vi vill bygga ett Sverige för oss unga och inte ett enbart för dem med tjockast plånbok. Vi ställer välfärd mot skattesänkningar åt de rika, kräver insatser mot massarbetslösheten och ett modernt miljonprogram mot bostadsbristen. Det skulle betyda mycket för oss om Muf även i framtiden ville fortsätta avslöja detta. 

Buddhism

Vad är buddhism? – en kort introduktion till buddhismen Den historiske Buddha föddes för ca 2500 år sedan i ett litet kungadöme (Kosala) i norra Indien mot gränsen till Nepal. Hans namn var prins Siddhartha Gautama av Sakyaklanen. Trots att han hade all materiell rikedom, som han kunde önska, kände han sig inte lugn och fridfull i sinnet. Han insåg att han måste lämna sin skyddade tillvaro i palatset och gå ut i världen för att ta reda på vad meningen med livet egentligen är. Så en natt när alla sov lämnade han hemmet och började sin vandring som andlig sökare. Efter flera års studier bemästrade han olika meditationsmetoder och asketiska övningar, som lärdes ut på den tiden, men insåg att de inte ledde till den djupa insikt och förståelse han sökte. Vid den här tiden befann sig prins Siddhartha i byn Uruvela, som numera heter Bodh Gaya i staten Bihar. Han satte sig under ett stort träd för att meditera. Han satt där hela natten och när morgonstjärnan steg i gryningen nådde han uppvaknandet, Nirvana, insikten om tingens rätta natur och då blev han en så kallad Buddha. Så Buddha är egentligen en titel som betyder Den uppvaknade. Buddha Gautama gör inte anspråk på att ha fått inspiration eller uppdrag från någon högre makt eller gud. Han såg sin visdom som helt och hållet mänsklig och möjlig för alla människor att nå. Det är visserligen inte en lätt sak att nå människans högsta potential, men det är inte omöjligt. Vid sitt uppvaknande var Buddha 35 år och han spenderade sina återstående 45 år i livet med att vandra omkring på norra Indiens slätter och undervisa om sin lära, som han kallade Dharma. Många män och kvinnor följde honom och blev ordinerade som munkar och nunnor i Sanghan, som den buddhistiska församlingen kallas. Buddhismens grundläggande världsbild går ut på att alla varelser och företeelser i universum hör ihop och är ömsesidigt beroende av varandra. Buddha talade ofta om naturen, hur den ger människan allt hon lever av. Han och hans munkar bodde ofta under bar himmel i olika trädgårdar som hans beundrare har ställt till förfogande. Han var speciellt förtjust i träd. ”Här finns träd och träds rötter, här kan vi meditera....” sa han ofta. Enligt berättelserna så föddes och dog han också under olika träd. Genom meditation är det möjligt att vända uppmärksamheten inåt mot det egna sinnet och iaktta vad som verkligen händer där. Det är detta som leder till insikt om hela livet. Buddhismen är en religion där praktisk psykologi och filosofi intar en stor plats. I de buddhistiska skrifterna kartläggs det mänskliga medvetandet på ett detaljerat och tidlöst sätt, som är användbart även i vår tid. De moderna ”mindfulness-terapierna” kommer ursprungligen från buddhismen. Efter Buddhas död spreds läran ut över hela Asien. Den påverkades av de kulturer den kom till och delades upp i olika riktningar. Theravada - de äldres väg - finns i nuvarande Sri Lanka, Thailand, Burma, Laos, Kambodja och Vietnam. Mahayana - den stora farkosten - innefattar bl.a. Zen i Japan, Chan i Kina, Rena Landets buddhism samt Vajrayana - en gren av Mahayana som utvecklades huvudsakligen i Tibet och Mongoliet. I ursprungslandet Indien utplånades buddhismen nästan helt på 1200-talet på grund av muslimska invasioner. Men den har återuppstått i liten skala under 1900-talet genom doktor Ambedkars väckelserörelse för kastlösa, som genom att konvertera till buddhismen kan undslippa det hinduiska kastsystemet. Theravadabuddhismen har också återuppstått i Indien genom bland annat Mahabodhi Societys mission och upprustande av buddhistiska heliga platser. Även S N Goenka, en lärare från Burma, har etablerat många center i Indien. På grund av Kinas invasion av Tibet kom många tibetanska flyktingar, inklusive Dalai Lama och andra ansedda lamor till Indien. Detta bidrog till att tibetansk buddhism har spritts från Indien till Europa, Amerika och andra världsdelar. Till västerlandet kom buddhismen först under det sena 1800-talet, men det var inte förrän mot slutet av 1900-talet som buddhismen blev allmänt känd och även praktiserad i väst. Buddhismen har påverkats av de kulturer den kom till och kan därför, i alla fall på ytan, ha mycket olika utformningar. Det finns dock många gemensamma läror i alla buddhistiska traditioner. De mest centrala är de tre juvelerna, de etiska träningsreglerna, de fyra ädla sanningarna och den ädla åttafaldiga vägen. De tre juvelerna Buddha - den historiske Buddha och även möjligheten att själv bli en uppvaknad person. Dharma (sanskrit), Dhamma (pali) - Buddhas lära eller väg. Sangha - den buddhistiska gemenskapen, särskilt munkar, nunnor och de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla som följer Buddhas väg. De fem etiska träningsföreskrifterna Man åtar sig att träna på 1. att avstå från att döda 2. att avstå från att stjäla 3. att avstå från att missbruka sin sexualitet på ett sätt som skadar en själv och andra 4. att avstå från att ljuga eller använda annat skadligt tal 5. att avstå från att missbruka alkohol och andra droger som fördunklar sinnet och gör att man tappar omdömet. De fyra ädla sanningarna och den ädla åttafaldiga vägen  De fyra ädla sanningarna ska inte ses som trossatser utan som insikter om upplevd verklighet. 1. Sanningen om att det finns otillfredsställelse eller lidande i livet (dukkha). 2. Sanningen om att orsaken till dukkha är vårt fasthållande av känslor såsom begär, girighet, motvilja och hat, som ger upphov till alla slags negativa handlingar. 3. Sanningen om dukkhas upphörande - befrielse eller uppvaknande (nirvana). 4. Sanningen om vägen som leder dit - den ädla åttafaldiga vägen. De åtta stegen är: rätt förståelse, rätt tanke (intention), rätt tal, rätt handling, rätt försörjning, rätt ansträngning, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration. Den ädla åttafaldiga vägen täcker in hela det mänskliga livet. De s.k. rätta stegen ska ses som en strävan att bli äkta och sann mot sig själv och andra. Man tränar sig i att vara en god människa, som försöker leva ett gott liv tillsammans med sina medmänniskor. Att leva uppmärksam här och nu där vårt liv verkligen utspelar sig, inte i minnen från det förgångna eller i planer för framtiden. Den buddhistiska vägen är i allt väsentligt en träning för att nå insikt, visdom, medkänsla och kärleksfull vänlighet, samt befrielse från onödigt mentalt lidande.

Hur blir man buddhist? Om man råkar vara född i ett buddhistiskt land av buddhistiska föräldrar så blir man automatiskt buddhist, precis som många svenskar förväntas vara kristna när de föds. Därför finns det förstås även många buddhister som inte praktiserar meditation eller sätter sig djupare in i lärorna, precis som det finns många kristna som aldrig ber eller går i kyrkan. Om man som icke-buddhist skulle vilja bli buddhist så är det ganska okomplicerat och det är ett beslut man tar själv. Det finns ingen test som man måste genomgå eller någon som kontrollerar om man duger som buddhist. För de flesta människor är det något som växer fram gradvis efter kontakt med buddhismens meditationsmetoder och lära. Att ta tillflykt Det förekommer s.k. inträdesceremonier där man inför en buddhistisk företrädare formellt tar tillflykt till De tre juvelerna: Buddha, Dharma (sanskrit)/Dhamma (pali) och Sangha. Men eftersom buddhister är väl medvetna om alltings föränderlighet och förgänglighet, så behöver detta inte innebära något livslångt åtagande, om man ändrar sig senare. Man kan också vara buddhist utan att formellt ta tillflykt. Det är ofta fullt möjligt att delta i buddhistisk meditation, undervisning och retreater utan att ta tillflykt till De tre juvelerna. Man kan ta tillflykt för en timme, en dag, en helg eller ett helt liv. Även buddhistiska munkar och nunnor är fria att avbryta sitt åtagande om de finner att den livsformen inte passar dem längre. Vill man ta tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha så är det mycket enkelt. Man uttalar följande verser tre gånger, endera själv eller kanske vanligast tillsammans med en buddhistisk grupp, en munk eller en lärare: Jag tar min tillflykt till Buddha. Jag tar min tillflykt till Dharma (Dhamma). Jag tar min tillflykt till Sangha. Ofta tar man också löftet att följa de fem träningsföreskrifterna efter bästa förmåga, vilka är att avstå från att: döda, stjäla, missbruka sin sexualitet, ljuga samt missbruka alkohol och andra droger. Så officiellt är det dessa två moment som gäller som "konvertering" till buddhismen. Men man kan även recitera tillflykterna och träningsreglerna i något buddhistiskt sammanhang, t ex som inledning till en ceremoni eller meditation, utan att man för den skull plötsligt ofrivilligt har blivit buddhist. Det viktigaste momentet som krävs för att bli buddhist är det egna valet och viljan att följa den buddhistiska vägen. Vad innebär det att ”ta sin tillflykt” till Buddha, Dharma (Dhamma) och Sangha?  Ordet ”tillflykt” ger en känsla av att man söker stöd och vägledning hos något som kan ge en djupare mening till ens liv. Tillflykterna är dock inga trosartiklar, utan snarare en handlingsförklaring, något att medvetet och aktivt testa och utforska - för att förstå dem och förverkliga dem i sitt eget liv. Buddha som tillflykt innebär alltså både att man hämtar inspiration och vägledning av den historiske Buddha och att man inser att man själv måste utöva den buddhistiska vägen och komma till insikt (uppvaknande). Buddha är föregångaren och vägvisaren, som lärde ut vägen till andra, så att de själva kunde gå den. Att ta tillflykt till Dharma (Dhamma) innebär att man åtar sig att studera och utöva Buddhas lära. Dharma är ett ord med många betydelser, främst betyder det lära, väg och sanning. Utmärkande för läran är att den är ett redskap, en metod som ska användas. Metoderna skiftar i de buddhistiska traditionerna, men olika former av meditation är det vanligaste sättet att utforska och förstå kroppen och sinnet och den s.k. yttre världen, vilket öppnar möjligheten till uppvaknande. Sangha syftar till den buddhistiska församlingen och gemenskapen. Att ta tillflykt till Sangha innebär att man värdesätter den vägledning och inspiration man får av den ordinerade sanghan (munkar och nunnor), sina lärare, sanghaledare och sin tradition. Men också att man stöder varandra i sin utövning och i det dagliga livet. Man behöver inte bli munk eller nunna för att vara seriöst utövande buddhist. Den ordinerade sanghan är mycket betydelsefull i den buddhistiska världen, men den är också beroende av en mycket aktiv och stödjande lekmannaförsamling. Även på Buddhas tid fanns upplysta lekmän och kvinnor, vilket inte alltid lyfts fram. Sammanfattningsvis kan man säga att en buddhist är någon som tar tillflykt till De tre juvelerna, som efter bästa förmåga följer De fem träningsföreskrifterna, som oftast utövar någon form av meditation och som stödjer sin sangha genom generositet och god vilja.

PARTILEDARE
Centerpartiet - Annie Lööf
Folkpartiet liberalerna - Jan Björklund
Kristdemokraterna - Göran Hägglund
Miljöpartiet de Gröna - Åsa Romson och Gustav Fridolin (språkrör)
Moderata samlingspartiet - Fredrik Reinfeldt
Socialdemokraterna - Stefan Löfvén
Sverigedemokraterna - Jimmie Åkesson
Vänsterpartiet - Jonas Sjöstedt

Övriga

Fi=Feministiskt initiativ
L=liberaldemokrat
jl=Junilistan
SUF-Syndikalistiska ungdomsföreningen


Begrepp/ideologier

---

Anarkist=
Antichrist=
Liberalist=  individens frihet som grundläggande värde.

Socialism=ekonomisk teori kännetecknad av betonandet av kooperativa styrelseformer och en tilltro till gruppen, kollektivet, massorna och som bäst lämpade att organiserade lösa ekonomiska och politiska problem.^[1] En ofta framhävd grundsten är att kollektivets bästa är överordnat individens.

proletär=
aktivist=
fascist=
antifacist=
Nationalsocialism


 Marx
 John S Mill
 John Locke
 Robert Nozick
 John Rawls



De krävde ekonomisk jämlikhet, det vill säga socialism.


BEGREPP:

Solidaritet= Solidaritet (av latinets solidum, hela summan, kapitalet) innebär för kollektiv att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa. 

Solidaritetsrörelser kallas en typ av organisationer som vill stödja folk som bekämpar förtryckare

Kollektivism (av latin colligere, samla) är en term som används för att beskriva moraliska, politiska och sociala perspektiv som betonar människors ömsesidiga beroende och vikten av kollektivetsnarare än de enskilda individerna.

Individualism (latin individuum, odelad eller odelbar, se individ), avser i allmänt språkbruk att ge emfas åt den enskilda, och därför motsats till, och möjligen även på bekostnad av, gruppen. Avser även enskilda människors initiativ och deras frihet i mer generell bemärkelse.

Anarkism är en politisk inriktning med syfte att skapa ett statslöst samhälle,^[1][2] fritt från alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer såsom kapitalism, feodalism, statssocialism (inklusive socialdemokrati) och alla former av diktatur, inklusive den proletära som förespråkas inom kommunismen.^[3] Det finns ett flertal olika varianter av anarkism – bl.a. med utgångspunkt i vad som ses som huvudfienden: Staten, kapitalismen eller båda – men det gemensamma målet är likväl ett stats- och klasslöst samhälle. Anarkisterna vill att samhället organiseras horisontellt, inte vertikalt, med allas jämlika medverkan i ett samhälle som styrs genom direkt demokrati och där företagen ägs och styrs på lokal nivå, snarare än genom privat ägande eller en byråkratisk modell av realsocialistisktt snitt. Detta förutsätts ske mer eller mindre omedelbart genom en social revolution, det är inte något som enligt anarkismen kan växa fram under en längre tidsrymd varken genom gradvisa reformer (reformsocialism) eller genom att ett parti tar monopol på statsmakten och därmed våldet för att under en längre övergångsperiod tvinga fram förändrade förhållanden, attityder och dygder (kommunism). På fackföreningssidan har anarkismen en nära släkting i syndikalismen, vilka bland annat förenas i så kallad anarkosyndikalism.

Syndikalism- Är en facklig rörelse. Fackets roll är att stötta dig som arbetstagare. Fackförbund för din talan mot arbetsgivaren när det gäller löner, anställningsvillkor, vidareutbildning, arbetsmiljö, jämställdhet, diskriminering, anställningstrygghet samt hur arbetet är organiserat.

på detta tidiga skede i arbetarrörelsens historia två riktningar av vilka den ena ledde till socialdemokrati och reformism och den andra - den som höll fast vid Internationalens motto att arbetarnas frigörelse måste vara deras eget verk - utmynnade i anarkism, rörelser med krav på frihetlig eller antiauktoritär socialism.

Syndikalismen är arvtagare till den sistnämnda riktningen. - kämpar för ett socialistiskt samhälle och arbetar utomparlamentariskt genom direkt aktion. Vi menar att det är vi, arbetarklassen, som måste agera för att vi ska kunna förändra samhället i en hållbar riktning. Den verkliga makten ligger inte hos regeringen utan hos dem som kontrollerar produktionen. Klasskampen är kampen om produktionsmedlen, och kampen står mellan arbetare och kapitalister, mellan utsugare och utsugna. Mellan oss som måste arbeta för att leva och de som tjänar på vårt arbete. I denna kamp organiserar vi oss tillsammans, med vår klasstillhörighet som utgångspunkt. SAC-Sveriges Arbetares Centralorganisation- är en syndikalistisk fackföreningsfederation(en arbetstagarorganisation som sluter samman arbetstagare från en viss yrkeskår (yrkesförbundsprincipen) ellerarbetsplats (industriförbundsprincipen) för att företräda deras intressen gentemot arbetsgivare. Detta kan bland annat innebära förhandling om löner, regler på arbetet, klagomålsprocedurer, regler angående anställning, avskedande och gynnande av arbetare, fördelar, arbetsmiljö och arbetsförhållanden.)SAC är en facklig kamporganisation, byggd av arbetare, till försvar av våra gemensamma intressen på jobbet. Det som särskiljer SAC är att vi är uppbyggda enligt syndikalistiska principer om lokalt självbestämmande, solidaritet och delaktiga medlemmar för att motverka central myndighetsutövning, byråkrati och korruption inom facket.

Vem gör vad i samhället?

Varianter av denna sida

Visa fullständig version av denna sida

• Lättläst
• Lyssna

I Sverige väljer folket vilka som ska styra Sverige.
Det gör folket vart fjärde år i
riksdagsval
landstingsval
och val till kommunfullmäktige.

Riksdag och regering bestämmer
om det som gäller för hela Sverige

Riksdagen

349 personer får vara med i riksdagen.
De som är med i riksdagen kallas riksdagsledamöter.
De kommer från de partier som svenskarna har röstat på.
Ju fler röster ett parti har fått
desto fler personer från det partiet
får sitta med i riksdagen.

Regeringen

Det parti som får flest röster
får bilda regering.

Riksdagen bestämmer om det viktigaste
när det gäller hälso- och sjukvård.
Målet är att alla ska ha en bra hälsa och få lika vård.

Staten är regeringen, riksdagen och myndigheterna i ett land

Staten sköter om vem som ska betala skatt
och hur mycket de ska betala.

Staten sköter också om folkbokföring.
Folkbokföring är en lista som skatte-myndigheten
har över alla personer i ett land
där det står var de bor och vart de är födda.

Det är myndigheten skatteförvaltningen
som jobbar med skatt och folkbokföring åt staten.

Landstinget och länsstyrelsen jobbar för länet

I Sverige finns 21 landsting.
Vi hör till Örebro läns landsting.
Landstingen styrs av politiker,
som väljs av folket i landstingsvalet vart fjärde år.

Landstinget

Landstinget planerar vården i länet.
De har hand om sjukhus och vårdcentraler,
och ger privata vårdgivare pengar till vård.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen jobbar med statens frågor i länet.
De jobbar med till exempel bostäder, bussar och tåg,
naturen och miljön.

Kommunerna jobbar med det som händer i kommunen

I Örebro län finns 12 kommuner.
Det är:
Ljusnarsberg
Hällefors
Lindesberg
Nora
Örebro
Karlskoga
Degerfors
Kumla
Hallsberg
Lekeberg
Laxå
Askersund

Kommunerna styrs av politiker
som väljs i kommunvalet vart fjärde år.

Kommunen jobbar med förskolor och skolor.
Kommunen jobbar med omsorg och service till de som är äldre
och till de som är funktionshindrade.
Kommunen jobbar också med
bostäder, vatten och avlopp,
vägar och gator, sopor och många andra saker
som gör att de som bor i kommunen har ett bra liv.

UNDERKATEGORIER

FEMINISM OCH JÄMSTÄLLDHET

AVSKAFFA MONARKIN

ARBETSLÖSHETEN OCH DÅLIGA EKONOMIN NU

ASYL-FLYKTINGSPOLITIK, IMIGRATION, RASISM

FÖRSVARET

VÄRLDENS FATTIGDOM

MILJÖ

SVERIGES POLITISKA HISTORIA


PERSONER:

ALQAIDA

FEMIWEST

Vi är väl så medvetna vi kan, vi skrivbordsradikaler - medvetna om den orättvisa världen vi lever i. Vi gör vad vi kan, organiserar oss, talar för det som är rätt, social och ekonomisk rättvisa, feminism och socialism. Men vi är trots allt fast vid våra skrivbord, vi känner oss fast. Vi har fastnat i skolsystemets obevekliga tvång, vi har fastnat i ett stagnerat samhälle där varje röst för systemomställning och en rättvis värld framställs som alltför radikal, och förkastas till det otänkbara, kategoriseras som utopiskt och verklighetsfrånvänt. Men vi vet, vi vet att det som är riktigt och rationellt och reellt verklighetsförankrat är att forma om systemen på en grund där människor och miljö inte förtrycks. I slutändan kommer de rörelser som står emot oss alltid att ha fel, de kommer, men förhoppningsvis inte, att stå i fullständigt förfallen värld - i spillrorna efter deras värld av rikedoms och profitbegär. De kommer häpna. Men om de utsugna, och de många, när det rätta tillfället kommer är bereda att ta språnget för omställning - för makt hos folken, kan det goda, och det rättvisa samhället komma. Det är därför vi inte ska ge upp, även om vi kanske känner hopplöshet och främlingskap, så måste vi stå ut, och tala ut vår kunskap. Förbereda oss, vara medvetna om att revolutionen och förändringens vindar kommer att blåsa, och då måste vi gå gå i tågen med de röda fanorna. För de röda fanorna kommer aldrig sluta att vaja i vinden, oavsett om vinden kommer från höger eller vänster. För socialism, för feminism.

Vi ska slåss i Salvador Allendes spår, alltså till sista knogen blöder. Tala och skrika tills de döva öronen inte längre har något val, inte längre kan ignorera det faktiska hotet, hotet från kvinnor, arbetare, natur och alla de andra förtryckta krafterna som ännu aldrig fått sin rättmätiga ekonomiska och politiska makt, men som alltid kommer vinna ifråga om antal och styrka. Tack för så himla mycket hopp, snart är kamplyckan äntligen vår.